Sjun­deås histo­ria

Sjun­deå­byg­den har varit be­bodd ända sedan sten­ål­dern. Efter sten­ål­dern nådde en havs­vik ända upp till Lo­jo­å­sen, efter land­höj­ning­en åter­stod åar och sjöar. Tal­ri­ka grav­kum­mel från brons­ål­dern på­min­ner om om­rå­dets forn­tid.

De förs­ta an­teck­ning­ar­na man fin­ner i hand­ling­ar­na om Sjun­deå finns i ett gå­vobrev från år 1382. År 1417 fast­ställ­des i en hand­ling grän­sen mel­lan Sjund­by och Kyn­nar byar och då nämn­des Sjun­deå förs­ta gång­en som en ad­mi­nist­ra­tiv enhet. Också sock­nens grå­stens­kyr­ka här­stam­mar från me­del­ti­den. Kyr­kans skydds­hel­gon är St Petrus, vars nyc­kel till him­lens por­tar är det do­mi­ne­ra­de in­sla­get i kom­mu­nens vapen.

Om upp­ho­vet till nam­net Sjun­deå finns många te­o­ri­er. En­ligt en teori skul­le nam­net avse den sjun­de ån räk­nat från Aura å ös­terut, en­ligt en annan skul­le den ännu i dag ”sju­dan­de” for­sen vid Sjund­by gård ha gett upp­hov till nam­net.

Sjun­deås me­del­ti­da slott

Sjun­deå do­mi­ne­ra­des förr av de två her­re­sä­te­na Sjund­by och Svid­ja. De mäk­ti­ga slotts­bygg­na­der­na fängs­lar fort­fa­ran­de sina be­trak­ta­re, i öv­rigt be­drivs där nu en för vår tid helt nor­mal verk­sam­het. I Sjund­bys och Svid­jas ägar­läng­der finns många rykt­ba­ra ätter, t.ex Häs­te­sko, Tott, Creutz, Ad­lercreutz samt Fle­ming och Reu­ter­holm.

He­le­ne Sch­jerf­beck till­bring­a­de som­rar på Sjund­by slott och må­la­de där.

På Svid­ja ver­ka­de en undervisnings-​ och forsk­nings­gård och Väst­ra Ny­lands fort­bild­nings­in­sti­tut, som båda un­der­lyd­de Helsing­fors Uni­ver­si­tet. Sjund­by är en van­lig jord­bruks­lä­gen­het, slot­tet jord­bruks­lä­gen­he­tens ka­rak­tärs­bygg­nad som är en pri­vat bo­stad.

Fan­jun­kars torp

En av de störs­ta pro­fi­ler­na i byg­dens histo­ria är dock en man av fol­ket, d.v.s. för­fat­ta­ren Alek­sis Kivi. Kivi bodde åren 1864-1871 hos Char­lot­ta Lön­nqvist på Fan­jun­kars torp i da­gens kommun-​centrum. Under den tid han bodde i Sjun­deå skrev han de fles­ta av sina mest be­ty­dan­de verk, bl.a. Sju Brö­der. Tor­pet hyste en lång tid or­tens hem­bygdsmu­se­um, men bygg­na­den revs under pe­ri­o­den 1945-56, allt­så under den tid den södra fjär­de­de­len av kom­mu­nen som en del av det s.k. Por­ka­la­om­rå­det var ut­ar­ren­de­rat till Sov­je­tu­ni­o­nen.

Por­ka­la­pa­ren­te­sen i Sjun­deå

En fjär­de­del av Sjun­deå kom­mun hörde till Por­ka­la ar­ren­de­om­rå­de som Fin­land blev tvung­et att över­lå­ta till Sov­je­tu­ni­o­nen efter fort­sätt­nings­kri­get. Sov­je­tu­ni­o­nen an­vän­de om­rå­det som mi­li­tär­bas, men läm­na­de om­rå­det 1956 före ar­ren­de­av­ta­lets ut­gång. De sov­je­tis­ka sol­da­ter­na hade rivit en del av bygg­na­der­na i om­rå­det och läm­na­de en del av de kvar­va­ran­de i obe­bo­e­ligt skick. En del av dem, såsom Sjund­by slott, re­pa­re­ra­des, andra revs. Efter sov­jet­ti­den finns en kul­ler­stens­väg i Pic­ka­la, som sov­je­tis­ka pansar­vag­nar kört på, och en tri­umf­bå­ge.