Fanjunkars historia

Vår nationalförfattare Aleksis Kivi bodde i Fanjunkars torp hos Charlotta Lönnqvist under åren 1864–1871. Mamsell Charlotta gav Kivi ett hem och arbetsro. Kivi bekantade sig med Sjundeå redan då han bodde hos sin bror i Purnus under åren 1857–58. Aleksis Kivi tillbringade största delen av sina produktiva författarår i mannaåldern i Fanjunkars och där skrev han största delen av hela sin produktion bl.a. Sju bröder (Seitsemän veljestä) i tre repriser.

På hösten 1863 flyttade Aleksis Kivi till soldattorpet Fanjunkars, vars värdinna var fröken Charlotta Lönnqvist (1815–1891). Charlottas far Jonas Lönnqvist hade varit fanbärare (fanjunkare) i Nylands dragonregemente i finska kriget och från detta fick soldattorpet som låg på Sjundby gårds mark sitt namn.

I jordeboken hette torpet Bruses. Byggnaden hade med årens lopp utvidgats så att där fanns en sal, två kamrar, Kivi bodde i kammaren på trädgårdssidan, kök och två farstur. Charlotta hade en häst som hette Blesa, kor, kalvar, får och fjäderfä. Åkern gav säd, trädgården frukter. I detta torp skrev Aleksis Kivi största delen av sin produktion bl.a. Romanen Sju bröder och otaliga skådespel och dikter.

På Fanjunkars torps ställe fanns i flera år endast en minnestavla.

Fanjunkars torp blev på insidan av Porkkalaområdet som utarrenderades till Sovjetunionen. Innan ryssarnas ankomst lade fröken Maria Le Bell från Myrans gård i slutet av september 1944 en vädjan på ryska på torpets dörr, där man konstaterade att författaren Aleksis Kivi bott i torpet och man önskade att byggnaden skulle behandlas väl. Antingen på grund av detta eller trots detta rev ryssarna ner torpet ända till grunden. För stiftelsens Aleksis Kiven Seura representanter sade ryssarna att orsaken till rivningen var att torpet var ett sikthinder på gränszonen. Otaliga Sjundeås stockhus revs också ner för att få torr brännved till ryssarnas kaserner. På Fanjunkars torps ställe finns Charlotta Lönnqvists och Aleksis Kivis minnestavla. För återuppbyggnad av Fanjunkars har man grundat en stiftelse på sommaren 2002. Stiftelsen Pro Fanjunkars överlämnade förvaltningen av det återuppbyggda Fanjunkars torp till Sjundeå kommun 1.1.2023.

Charlotta Lönnqvist

Charlotta Lönnqvist bodde i Sjundeå på det nutida kommuncentrets område i korsningen av Billskogsvägen som kommer från Ingå till Degerby och Sundby och Kungsvägens norra linjedragning.

Hennes hem var Sjundby gårds soldattorp som hon hade ”ärvt” av sina föräldrar Jonas och Maria Lönnqvist. Hennes far hade varit fanbärare i den svenska armen, därav kom torpet, som var registrerat under namnet Bruses, att kallas Fanjunkars. Charlotta hade blivit enda barnet, då hennes bror vid 21 års ålder, enligt kyrkböckerna rest till Helsingfors och sedan dess inte mera avhörts. Arrendet för torpet betalade Charlotta i kontanter: hon lagade mat på bröllop och

begravningar såväl i Sjundeå som i andra socknar, även Nurmijärvi. Hon var driftig och modig, hon tjänade en hel del pengar också på att jaga vargar

Charlotta hade ofta flickor från de större gårdarna hemma hos sig, i sitt närapå 100 kvadratmeter stora torp, vilka hon lärde upp att sköta ett hushåll. Hennes trädgård var välskött och prunkande. Torpet blev efter kriget på det så kallade Porkkalaområdet som utarrenderades till Sovjetunionen. När området gavs tillbaka år 1956, var Fanjunkars torp borta, det fanns inte längre kvar. Det hade troligtvis transporterats som stockar någonstans till Sovjetunionen.

Under åren 1864–71 bodde Aleksis Kivi på Fanjunkars i Charlottas vård. Dessa år var Aleksis Kivis mest produktiva, det var då han skrev största delen av sina verk, han skrev bl.a. Sju bröder i tre repriser. Charlotta skötte vardagliga saker, maten och kläderna. Kivi kunde koncentrera sig på skrivande. Fanjunkars var en fristad för honom. Charlotta Lönnqvist var en högt uppskattad mamsell hos sockenborna då hon som 76-årig gick bort. Hon är begravd bredvid sina föräldrar på Sjundeå kyrkas begravningsplats.

Aleksis Kivi i Fanjunkars

Kustsocknen Sjundeå i det svenska Nyland blev författaren Aleksis Kivis hembygd. Där skrev han de flesta av sina dikter och skådespel samt sin roman Sju bröder.

Kivi bodde åren 1857–58 hos sin äldsta bror Juhani Stenvall på Purnus gård, som denne arrenderade nära Sjundeå kyrkoby, på Kvarnby gård 1860–61 och i jaktfogden Karelius stuga 1863. På de här platserna skrev han vid sidan av dikter de första versionerna av sina skådespel Kullervo och Sockenskomakarna (Nummisuutarit), och enligt Juhani Stenvall blev också några avsnitt ur Sju bröder färdiga redan under åren i Purnus. På 1850-talet skrev Kivi många dikter på svenska, vilket han kunde väl. Det första manuskriptet till Sockenskomakarna bar också namnet “Bröllopsdansen på ljungheden”.

Ett varaktigt hem i Sjundeå fick Aleksis Kivi under åren 1864–1871 i Fanjunkars benämnda torp vars värdinna var Charlotta Lönnqvist (1815–1891) Skvallersjuka och trångsynta människor ansåg det inte vara lämpligt, att en ogift man bodde i samma hus, där det förutom husmor fanns unga flickor i hushållslära – av dem var Kivi förtjust i prästdottern Olga Björkman – samt därtill även någon tjänarinna. Viktigare än denna tidvis förtretliga situation, var dock att Kivi i torpet hade ett eget arbetsrum och arbetsro, han fick mat och kläder, han fick vila och också vara sjuk – han fick ett hem.