Fan­jun­kars histo­ria

Vår na­tional­för­fat­ta­re Alek­sis Kivi bodde i Fan­jun­kars torp hos Char­lot­ta Lön­nqvist under åren 1864–1871. Mam­sell Char­lot­ta gav Kivi ett hem och ar­bets­ro. Kivi be­kan­ta­de sig med Sjun­deå redan då han bodde hos sin bror i Pur­nus under åren 1857–58. Alek­sis Kivi till­bring­a­de störs­ta delen av sina pro­duk­ti­va för­fat­tarår i man­na­ål­dern i Fan­jun­kars och där skrev han störs­ta delen av hela sin pro­duk­tion bl.a. Sju brö­der (Seit­se­män vel­je­stä) i tre re­pri­ser.

På hös­ten 1863 flyt­ta­de Alek­sis Kivi till sol­dat­tor­pet Fan­jun­kars, vars vär­din­na var frö­ken Char­lot­ta Lön­nqvist (1815–1891). Char­lot­tas far Jonas Lön­nqvist hade varit fan­bä­ra­re (fan­jun­ka­re) i Ny­lands dra­gon­re­ge­men­te i fins­ka kri­get och från detta fick sol­dat­tor­pet som låg på Sjund­by gårds mark sitt namn.

I jor­de­bo­ken hette tor­pet Bru­ses. Bygg­na­den hade med årens lopp ut­vid­gats så att där fanns en sal, två kam­rar, Kivi bodde i kam­ma­ren på träd­gårds­si­dan, kök och två far­stur. Char­lot­ta hade en häst som hette Blesa, kor, kal­var, får och fjä­der­fä. Åkern gav säd, träd­går­den fruk­ter. I detta torp skrev Alek­sis Kivi störs­ta delen av sin pro­duk­tion bl.a. Ro­ma­nen Sju brö­der och ota­li­ga skå­de­spel och dik­ter.

På Fan­jun­kars torps stäl­le fanns i flera år en­dast en min­nes­tav­la.

Fan­jun­kars torp blev på in­si­dan av Pork­ka­la­om­rå­det som ut­ar­ren­de­ra­des till Sov­je­tu­ni­o­nen. Innan rys­sar­nas an­komst lade frö­ken Maria Le Bell från My­rans gård i slu­tet av sep­tem­ber 1944 en väd­jan på ryska på tor­pets dörr, där man kon­sta­te­ra­de att för­fat­ta­ren Alek­sis Kivi bott i tor­pet och man öns­ka­de att bygg­na­den skul­le be­hand­las väl. An­ting­en på grund av detta eller trots detta rev rys­sar­na ner tor­pet ända till grun­den. För stif­tel­sens Alek­sis Kiven Seura re­pre­sen­tan­ter sade rys­sar­na att or­sa­ken till riv­ning­en var att tor­pet var ett sikt­hin­der på gräns­zo­nen. Ota­li­ga Sjun­deås stock­hus revs också ner för att få torr bränn­ved till rys­sar­nas ka­ser­ner. På Fan­jun­kars torps stäl­le finns Char­lot­ta Lön­nqvists och Alek­sis Kivis min­nes­tav­la. För åter­upp­bygg­nad av Fan­jun­kars har man grun­dat en stif­tel­se på som­ma­ren 2002. Stif­tel­sen Pro Fan­jun­kars över­läm­na­de för­valt­ning­en av det åter­upp­bygg­da Fan­jun­kars torp till Sjun­deå kom­mun 1.1.2023.

Char­lot­ta Lön­nqvist

Char­lot­ta Lön­nqvist bodde i Sjun­deå på det nu­ti­da kom­mun­cent­rets om­rå­de i kors­ning­en av Bill­skogs­vä­gen som kom­mer från Ingå till De­ger­by och Sund­by och Kungs­vä­gens norra lin­je­drag­ning.

Hen­nes hem var Sjund­by gårds sol­dat­torp som hon hade ”ärvt” av sina för­äld­rar Jonas och Maria Lön­nqvist. Hen­nes far hade varit fan­bä­ra­re i den svens­ka armen, därav kom tor­pet, som var re­gi­stre­rat under nam­net Bru­ses, att kal­las Fan­jun­kars. Char­lot­ta hade bli­vit enda bar­net, då hen­nes bror vid 21 års ålder, en­ligt kyrk­böc­ker­na rest till Helsing­fors och sedan dess inte mera av­hörts. Ar­ren­det för tor­pet be­ta­la­de Char­lot­ta i kon­tan­ter: hon la­ga­de mat på bröl­lop och

be­grav­ning­ar såväl i Sjun­deå som i andra sock­nar, även Nur­mijär­vi. Hon var drif­tig och modig, hon tjä­na­de en hel del peng­ar också på att jaga var­gar

Char­lot­ta hade ofta flic­kor från de stör­re går­dar­na hemma hos sig, i sitt närapå 100 kvadrat­me­ter stora torp, vilka hon lärde upp att sköta ett hus­håll. Hen­nes träd­gård var välskött och prun­kan­de. Tor­pet blev efter kri­get på det så kal­la­de Pork­ka­la­om­rå­det som ut­ar­ren­de­ra­des till Sov­je­tu­ni­o­nen. När om­rå­det gavs till­ba­ka år 1956, var Fan­jun­kars torp borta, det fanns inte läng­re kvar. Det hade tro­ligt­vis trans­por­te­rats som stoc­kar nå­gon­stans till Sov­je­tu­ni­o­nen.

Under åren 1864–71 bodde Alek­sis Kivi på Fan­jun­kars i Char­lot­tas vård. Dessa år var Alek­sis Kivis mest pro­duk­ti­va, det var då han skrev störs­ta delen av sina verk, han skrev bl.a. Sju brö­der i tre re­pri­ser. Char­lot­ta sköt­te var­dag­li­ga saker, maten och klä­der­na. Kivi kunde kon­cen­tre­ra sig på skri­van­de. Fan­jun­kars var en fristad för honom. Char­lot­ta Lön­nqvist var en högt upp­skat­tad mam­sell hos soc­ken­bor­na då hon som 76-årig gick bort. Hon är be­gravd bred­vid sina för­äld­rar på Sjun­deå kyr­kas be­grav­nings­plats.

Alek­sis Kivi i Fan­jun­kars

Kust­sock­nen Sjun­deå i det svens­ka Ny­land blev för­fat­ta­ren Alek­sis Kivis hem­bygd. Där skrev han de fles­ta av sina dik­ter och skå­de­spel samt sin roman Sju brö­der.

Kivi bodde åren 1857–58 hos sin älds­ta bror Ju­ha­ni Sten­vall på Pur­nus gård, som denne ar­ren­de­ra­de nära Sjun­deå kyr­ko­by, på Kvarn­by gård 1860–61 och i jakt­fog­den Ka­re­li­us stuga 1863. På de här plat­ser­na skrev han vid sidan av dik­ter de förs­ta ver­sio­ner­na av sina skå­de­spel Kul­ler­vo och Soc­kensko­ma­kar­na (Num­mi­su­u­ta­rit), och en­ligt Ju­ha­ni Sten­vall blev också några av­snitt ur Sju brö­der fär­di­ga redan under åren i Pur­nus. På 1850-​talet skrev Kivi många dik­ter på svens­ka, vil­ket han kunde väl. Det förs­ta ma­nu­skrip­tet till Soc­kensko­ma­kar­na bar också nam­net “Bröl­lops­dan­sen på ljung­he­den”.

Ett var­ak­tigt hem i Sjun­deå fick Alek­sis Kivi under åren 1864–1871 i Fan­jun­kars be­nämn­da torp vars vär­din­na var Char­lot­ta Lön­nqvist (1815–1891) Skval­ler­sju­ka och trång­syn­ta män­ni­skor ansåg det inte vara lämp­ligt, att en ogift man bodde i samma hus, där det för­u­tom hus­mor fanns unga flic­kor i hus­hålls­lä­ra – av dem var Kivi för­tjust i präst­dot­tern Olga Björk­man – samt där­till även någon tjä­na­rin­na. Vik­ti­ga­re än denna tid­vis för­tret­li­ga si­tu­a­tion, var dock att Kivi i tor­pet hade ett eget ar­bets­rum och ar­bets­ro, han fick mat och klä­der, han fick vila och också vara sjuk – han fick ett hem.