Konsttävling i Sjundeå: Charlotta Lönnqvist ska få ett minnesmärke

• 29.11.2024

• AktuelltBoende och miljöFritid och motion

Sjundby traditionsförening utlyser en konstnärstävling för att vaska fram den bästa och finaste idén för ett minnesmärke till Charlotta Lönnqvists minne.

Föreningen vill hedra minnet av Charlotta Lönnqvist med en skulptur vid Fanjunkars invid huvudinfarten till Sjundeå centrum. Föreningen hoppas att minnesmärket ska bli ett landmärke för Sjundeå centrum. Tillsammans med Sjundeå kommun har föreningen valt en plats för minnesmärket intill Fanjunkars.

Tävlingen utlyses fredagen den 29.11 2024 och avslutas 15.3 2025. Alla professionella konstnärer och konststuderanden kan delta i tävlingen. Vinnaren för tävlingen får 2000 euro. Målet är att det vinnande tävlingsbidraget ska presenteras för allmänheten på Charlottadagen 12 maj 2025 och att det slutliga minnesmärket ska vara rest och monterat på plats för att kunna avtäckas på Charlottadagen den 12 maj 2027. 

Vem var Charlotta Lönnqvist?

Charlotta Lönnqvist var en av 1800-talets tuffaste företagskvinnor i Finland. I dag är hon känd mest som torparen som var mecenat för författaren Aleksis Kivi. I sju år, 1864-1871, inhyste Charlotta Lönnqvist författaren i sitt hem på Fanjunkars i Sjundeå. Det var här han skrev sitt mest kända verk Sju bröder som är en av de första romaner som har skrivits på finska i Finland.

Sjundby traditionsförening har sedan föreningen grundades 2013 arbetat med att ta fram historier om olika personligheter som hör i hop med Sjundby gård och en viktig sådan person är Charlotta Lönnqvist. Charlotta Lönnqvist deltog som barn i sällskapslivet på Sjundby gård med familjen Adlercreutz fyra söner och sju döttrar. Under den här tiden var lagmannen Carl Henrik Adlercreutz (d. 1832) ägare på Sjundby.

Självständig kvinna

Charlotta Lönnqvists familj var torpare under Sjundby gård och Charlotta Lönnqvist förblev torpare i hela sitt liv. Vid fadern Jonas Lönnqvists död år 1850 tog Charlotta Lönnqvist över torpet Fanjunkars. Fram till 1864 var en ogift kvinna omyndig i storfurstendömet Finland. På tinget i Sjundeå 1864 konstateras att Charlotta Lönnqvist inte längre behövde någon manlig förmyndare, eftersom lagen nu hade ändrats. Hon var då en 49-årig företagarkvinna.

Bland annat brudkistor, bröllop, dop, begravningar och namnsdagskalas var Charlotta Lönnqvists specialiteter. Charlotta Lönnqvist hade oftast en eller två pigor som lärlingar på Fanjunkars men också flickor från välbärgade familjer inackorderades och utbildades hos henne. Hon hade flickor i hushållslära, både barn och åldringar som inneboende och åtminstone två ”fosterdöttrar”, Hilda Lindfors, som var “föräldralös” dotter till inspektorn vid Råskog gård och Thilda Olin. Charlotta Lönnqvist ställde också upp på välgörenhetsevenemang som buffévärdinna.

Charlotta Lönnqvist är känd i Sjundeå för att hon aktivt jagade varg med varggrop och för att hon stickade strumpor åt ankorna som sattes som levande beten på en stolpe i varggropen.